Tisdag!

Och barnen har sportlov.
Alva och Jonathan har varit borta sen söndag hos kompisar men dom ska komma hem idag.
Känns lite konstigt när dom varit borta så där några dagar för man är ju så van vid att det är fullt upp liksom.
Jag har haft 3 barn hemma, Kevin, Alex och Teddy.
Alex och Teddy åkte dock iväg igår så nu här på morgonen har jag bara haft Kevin hemma.
Och han är ju rätt lugn och självgående. ;-)
Även om han hade smått panik här för han har så ont i ena örat, så han har ringt sjukhuset och vi får väl se om han kan få någon tid idag.
Det kan ju vara öroninflammation så det är ju bäst att kolla det i alla fall.
Själv är det väl bättre här i alla fall nu men jag har varit dålig...fick samma som Jonathan och Alva hade.
Feber och hosta och snuva...huvudvärk och ont i kroppen.
Inte något kul alls och mina promenader har det stått helt still med.
Har inte varit ute och gått sen förra fredagen...det är en dryg vecka sen.
Ja, igår blev det i alla fall en promenad med maken, måste komma igång lite igen även om jag känner att jag får ta det lite lugnare och inte så många steg som jag brukar.
Lite synd att jag skulle bli sjuk för jag hade kommit igång så bra med mina promenader.
Saknar dom faktiskt!
Så nästa vecka hoppas jag vara helt kry och kunna börja med dom igen.

I lördags hade vi barnkalas här...Jonathan har ju fyllt 10 år den 3/2 och vi hade kalaset denna helg för dom andra helgerna har det varit släkten som varit på besök och firat.



Det blev ett lyckat kalas och allt förlöpte som det skulle.
Kändes skönt när allt var över och man "överlevt" och att alla barnen också gjort det. ;-)

I skrivande stund väntar jag på att mamma ska komma hit...hon skulle kommit lite tidigare här men så kom rörmockaren precis till henne så hon har blivit lite försenad.
Hon ska göra mig lite sällskap tänkte jag för det är liiiiiite långsamt när man är själv.
Maken jobbar ju men han slutar vid 14 och det är ju skönt det för då kommer han hem om inte allt för länge. :-)

Surfade runt här och hittade då denna blogg, När livsglädjen tystnar.
Så mycket sorg och elände i en flickas hjärta, man kan inte läsa denna blogg utan att beröras.
Man blir lite rädd och tänker på ens egna barn...man får vara glad för att dom inte verkar vara i närheten av att må så dåligt som många ungdomar faktiskt verkar göra.
Jag tror dagens samhälle är bra mycket tuffare än det var när man själv var ung.
Det är såna krav och stor press på så mycket idag och det är sorgligt.

Det här blir ett lite kortare inlägg...men jag har inte riktigt kommit ikapp mig själv än...mycket som snurrar runt i huvudet.

Hoppas ni alla har det bra och så längtar jag efter ljuset och värmen för just nu tycker jag det är lite väl kallt och mörkt.
Tänk sommaren...eller om man fick åka till ett varmt land...såååååå härligt det skulle vara!
Drömmer mig bort... ;-)

Kram Helena