Härliga dag!

Den här bilden säger allt..... :0)


Det är en vecka sen jag skrev...men så har det ju varit det senaste på den här bloggen...lite glesare mellan inläggen.
Men dom kommer i alla fall...även om det inte blir varje dag. :-)

Veckan har rullat på som vanligt...måndagsträff i måndags för mig och barnen hade juniorer resp. dans.
Tisdag var jag till doktorn med Jonathan, han har inte mått så bra det sista så vi ville kolla honom lite.
Dom tog lite prover och är det något hör vi från sjukhuset om 7-10 dagar, är det inte något så hör vi inte något från dom.
Vi har även fått förnyade astma-medicins recept, men dom får vi tyvärr vänta med att hämta till den 20.
Känns inte så bra för han behöver ju dom verkligen men han förstod läget som tur var.
Onsdag...mitt i veckan...tror inte det var något speciellt vi gjorde då...så skönt att ha såna dagar ibland. :-)
Jo, Jonathan fick vara hemma från skolan förresten...inte så kry...men torsdagen och idag har han gått iväg igen.
Helgen som varit var vi en kväll till bekanta på fika och karlarna såg sport på tv, trevligt att komma iväg ut lite så där.
Även om man blir trött sen efteråt.
I måndags...efter måndagsträffen...då vart jag helt slut. :-(
Jag orkar ju tyvärr inte så mycket så minsta lilla får mig på fall.
Somnade tidigt och hade nog kunnat sova jättttttttttelänge till om inte barn skulle upp och iväg till skolan. ;-)
Ikväll är det disco på Allaktivitets-Huset och jag vet inte om 2 barn eller 1 barn ska gå eller om dom ändrar sig och ingen går...vi får se.
Denna fredag innebär även Teddy-helg och det är alltid ROLIGT! :-)

Städningen är någorlunda klar och tvätten är tvättad och hänger på tork...jätteskönt att ha det fixat inför helgen. :-)

Något som berörde mig denna vecka var den unga kille som live på nätet valde att ta sitt liv... :-(
Så fruktansvärt hemskt och tragiskt.
Videoklipp och bilder från hans självmord finns på nätet och jag hoppas inte hans familj eller vänner ser detta för det är en tragedi.
Att läsa att många hejat på att han skulle ta sitt liv...hur kan man?!?!?
Ok, dom trodde nog kanske inte att han verkligen skulle göra det...men han gjorde det.
På t-shirten han hade på sig stod det "Just do it" och det blev även hans sista rader på flashback...
Usch... :-(
Något som också berört är barnen Amina och Ali som "togs" av deras pappa...
Har läst pappans blogg.
Det finns ju 2 sidor av denna historia och man vet inte vad man ska tro.
Men det är skönt att dom ändå är hos sin mamma igen och att han inte åkt iväg utomlands med dom.
Jag tror nog att han helt enkelt ville ha tid med sina egna barn och som jag skrev, det finns minst två sidor av denna historia.

Arbetstestet jag var på gick bra även om jag insåg hur lite man egentligen klarar av utan att bli dåligt.
Ska blir fler test den 29/10, då i Västervik.
Är i alla fall jätteglad att dessa test görs och att ens arbetsförmåga prövas.
Senast jag gjorde det var 2006 så det är ett tag sen.
Något som väl är nedslående är att resultaten förändrats tyärr till det sämre.
Att ha en sjukdom som inte syns...och få andra att förstå...det är ändå det jobbigaste.
Men jag försöker att inte lägga ner all min energi på att förklara och försvara...jag och min familj vet i alla fall hur läget är och det är viktigast.
Hon jag har på arbetsförmedlingen är i alla fall väldigt trevlig och förstående och det är verkligen jätteviktigt.
För som jag skrev ovan...min sjukdom syns inte...men ni ska veta att den KÄNNS!
Och att lära sig leva med den kämpar jag med VARJE dag...men just därför måste man även inse sina begränsningar och dom begränsningarna är inte där för att jag vill eller inte vågar något annat utan för att jag har en SJUKDOM!

Nej...nu ska jag sätta mig i soffan och läsa en bok...orken säger att det är vad som är bäst just nu.
Ett litet kortare inlägg men i alla fall något. :-)

Önskar er en fin helg!

Kram


PS: Kärleksbekymren för näst äldsta sonen verkar ha löst sig = jag glad. :-)