November!

Ja, nu är vi redan inne i november.
Det här brukar vara i mitt tycke årets längsta och mörkaste månad.
Men faktiskt har ju denna november bjudit på en massa solglimtar och det har varit trevligt.
Igår kom det snö...det var ju snö för några veckor sen med men den såg vi inte mycket av här i Vimmerby för det var inte något som la sig här i stan.
Så jag räknar den som kom igår som årets första...den la sig väl inte heller så där jättemycket precis men en snöboll fick barnen till i alla fall.
Här Jonathan med en vit fin rund snöboll. :-)


Det har gått flera dagar emellan jag skrev så jag kommer inte ihåg riktigt vad som hänt...måste nog uppdatera här varannan dag eller så för att komma ihåg något. *ler*
Tiden rusar iväg som vanligt och snart har halva november redan varit.
Barnen har haft höstlov och det gick faktiskt jättebra.
Loven brukar ju annars vara lite nervpåfrestande för oss föräldrar *S*, men barnen har hållit sig relativt lugna och det har varit ett bra lov.

En dag var jag bjuden av en bekant på tjejkväll på Björkbacken, det var Nordea som pratade om pensions-sparande.
Och efter det fick vi lite stil och färg-analys information från Björkbacken spa.
Det sista var nog det roligaste. ;-)
Fick också jättegoda mackor och dricka. :-)~

Allhelgona helgen har ju också varit...jag och Jonathan var upp till kyrkogården med 2 ljus...bekantas små tvillingar David och Tobias.


Konstigt nog så känner man sig rofylld där uppe på kyrkogården...jag som t.ex inte gillar kyrkan och undviker att gå dit i möjligaste mån...men kyrkogården är inte lika "farlig".
På tal om att tända ljus för dom nära och kära som inte längre är med oss, fick igår veta att min farmors syster dött.
Kändes jättemärkligt för bara ca 2 veckor sen så drömde jag om henne och jag fick känslan där att tänk om hon dött...kikade in på sidan Birthday där man kan se allas födelsedagar...och ja, hon fanns ju kvar där så jag tänkte inte så mycket mer på det.
Men när jag fick veta nu att hon dött och det den 29/10...då var det ju i samma veva som jag drömde om henne ju!
Så jag tror absolut att hon kom till mig i mitt undermedvetna...det är inte första gången man får den känslan...så något sånt tror jag i alla fall på.
Måste också säga att det är första gången jag känner så som jag gör när någon släkting dött...och det är en inre frid.
Nu har hon det bra...min fina farmors syster...
Nu behöver hon inte känna sig ensam och hennes vimsighet som sista åren gjort att hon inte vetat vem varken jag eller min mamma är finns inte mer.
Hon och farmor sitter nog där uppe i himlen nu och har det lika roligt och trevligt som dom hade det förr och det är den känslan som gör att det känns bra inom mig.
För jag vet att min farmors syster blev så ledsen när min farmor dog (alltså hennes syster) och ingen annan kunde liksom ta det tomrummet som blev i henne efter det.
Och sen när min pappa dog försvann ytterligare ett tomrum inom henne...att behöva uppleva det var nog väldigt jobbigt...även om hon försökte intala sig att det var det bästa för min pappa eftersom han inte levde något lyckligt liv.
Så ja...nu är dom samlade igen...min farmor och hennes syster och så kanske min pappa på ett hörn där med. ;-)
Begravningen är i Örebro den 23/10 men vi ska inte åka på den men skicka en liten blomma ska vi göra i alla fall.
Igår kväll tände jag ett ljus för min farmors syster, eller "Moster Brittan" som vi kallade henne (hon var ju min pappas moster men alla har sagt det om henne i alla dagar liksom sen jag var liten).
Hon skulle fylla 87 år här i december så hon blev ju en rätt aktningsvärd ålder i alla fall.

Min värk önskar jag att jag kunde skriva var bättre men så är inte fallet...idag är jag nästan panikslagen för att det gör så ONT!
Det strålar och bränner i hela ryggen, går ut i nacken upp i huvudet och sen ner i högerarmen.
Det har blivit bara värre och värre och det känns snart övermäktigt.
Jag blir så trött och ledsen och uppgiven.
Ska det behöva vara så här undrar man.
Är lite rädd och orolig med för jag vet ju att den sjukdom jag har tyvärr kan bli just i värre form och jag känner att vardagen blir ju ännu tuffare.
Förut har jag ju ändå klarat av att göra saker trots värken men nu är det nästan omöjligt och det där man fått höra på smärtskolan om att man t.ex bara ska städa ett halvt rum har blivit verklighet.
För man orkar helt enkelt inte mer...värken sätter stopp för ALLT. :-(
Maken var så snäll och dammsög en dag för som jag skrev i ett tidigare inlägg så blev det inte gjort av mig som jag tänkt utan jag fick snällt sätta mig i soffan och titta på "änglarnas tofflor" (dammtussarna).
Men nu har maken gjort det och det var så skönt!
Fick även bakade små engelska scones av honom på kvällen...jättegott!
Vad hade jag gjort för att förtjäna att bli så bortskämd...hihi! ;-)
Makens scones...


Och en dag så fick Teddy och Jonathan hjälpa mig också...Jonathan fixade med maten och Teddy plockade ur diskmaskinen (jag får inte upp armarna ordentligt så det är jättesvårt att plocka ur diskmaskinen och ställa in allt i skåpen).
Gulliga rara barn som hjälper sin mamma (och ja...Jonathan har väl inte alls "häng" på denna bild, han fick stå så bredbent han kunde där ett tag för att inte tappa byxorna helt) . :-)


Var in på Duka en sväng förut och dom har ju fått in så mycket fina julsaker.
Även sånt som inte är julsaker som är fint.
Titta så gulligt dom har i skyltfönstret här t.ex.


Ska nog upp på vinden och kika lite vilket julpynt man har och vilket som ska ner i år. :-)

Nu när jag har så mycket ont och inte klarar av att göra så mycket så har böckerna varit min räddning.
Har lånat flera bra på biblioteket och just nu håller jag på med Karin Alvtegens En sannolik historia.
Sen har jag bl.a dessa hemma att läsa:

Vyssan Lull av Carin Gerhardsen
Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
Kriget är slut av Morgan Alling
När barnet lagt sig av Michael Nykvist
Strindbergs Stjärna av Jan Wallentin

Det är skönt med läsning och hjärnan får lite avkoppling med från alla intryck och tankar! Och hösten i sig är en perfekt mysigt årstid för läsning. :-)
Blir många tända ljus nu med både dagtid och kvällstid...så stämningsfullt.

Nej...skulle nog skriva mer men värken gör att jag måste gå ifrån datorn igen, blir bara mycket korta stunder här.
Men någon rad fick jag ner till er. :-)

Kram