Vårens första månad är här!

Äntligen mars och det är så härligt att kunna säga att nu är det vår.
Ja, jag tycker det känns som det i alla fall.
Här i Vimmerby tycker jag våren har kommit en bit och vad härligt det är med ljuset ute.
Fåglarna som kvittrar med.
Hopp om varmare och ljusare årstid kommer och det känns jättebra.
Mörkret och kylan har ju nästan gjort en förlamad, man önskar man kunde åka bort till varmare breddgrader.
Men när det inte går så är ju det så skönt att tänka på att våren och sommaren snart är här. :-)

Bloggen har verkligen inte haft högsta prioritet som ni nog märkt.
Men det får vara lite så...jag skriver när tiden finns och andan faller på.
Vill inte känna någon press eller stress att man liksom måste skriva så då blir det lite stiltje emellan inläggen.
Men kvar och bloggar är jag även om det kanske inte kommer så många inlägg.

Det är väl en dum sak med att inte blogga...och det är att man inte kommer ihåg riktigt allt som varit och som man gjort.
Det är ju det som är bra med bloggen att det blir som en liten dagbok och man kan själv kika tillbaka.
Men jag får väl skriva om sånt jag kommer ihåg... *ler*

I måndags hade vi fika här med bekanta, trevligt! :-)
Jag hade bakat så goda kladdkakemuffins med chokladgömma, receptet fann jag på bloggen Vardagsrummet .
Så här såg mina ut och dom fick högsta betyg från både gäster och barn.
Kul! :-)

Har även haft mer fika här hemma för en annan väninna och då blev det kladdkaka och citronsnibbar. :-)

Något som också hör våren till är ju tulpaner!
Så fint med en bukett på bordet. :-)

Äntligen har jag fått hem min vinst som jag vann innan jul...en så fin bräda med text. :-)

Kikar ni på Halvåtta hos mig?
Det gör vi här hemma och tycker det är jättebra.
Men något mer som är kul än själva matlagningen är ju att få se hur andra har det hemma hos sig. :-)
I ett av avsnitten i veckan var det en tjej som hade ordet M I R A K E L på väggen och då blev ju jag inspirerad.
Så nu finns det ordet på en vägg här hemma också...bredvid fotona på Alva och Jonathan...våra små mirakel. :-)

Igår så städade jag lite i vardagsrummet och hängde ut vår matta som vi har där.
Imorse när jag skulle ta in den igen så när jag står på balkongen hör jag ett tyst : Miaou...
Men var kom det ifrån tänkte jag...
Kikar på balkongen bredvid vår och ser då den mest bedårande katt.
Ni som känner mig vet ju hur mycket jag älskar katter.
Han/hon satt på räcket och såg ut att vara ifärd med att hoppa över och jag blev jättenervös så jag gick in igen...efter att ha fotat den först då. *ler*
För det är ändå ett litet hopp mellan vår balkong och den andra och jag ville inte att den skulle få ideér och hoppa över till mig.
Men så söööööööt den var!
Önskar vi kunde ha katt men det kan vi inte ha p.g.a allergi här i familjen. :-(

Ja, hela melodifestivalen har ju hunnit vara med...alla deltävlingar och nu i helgen är det final.
Jag gillar faktiskt flera av låtarna men har 3 klara favoriter.

1: Nicke Borg

2: Eric Saade

3: Brolle

Vilka är era favoriter? :-)

Kikade ni på En unge i minuten?
Åhhhh så rörande det var med mamman som var tvungen till akut kejsarsnitt och den unga nervösa pappans första möte med sitt barn.
Det var så känslosamt och rörande...vilken känsla dom lyckats förmedla.
Det programmet kommer jag absolut att följa.

Samma med Sofias Änglar...vilka levnadsöden det finns.
Sen ett program till jag gillar som hade säsongspremiär igår är Arga Snickaren.
Men i första programmet så led jag verkligen med familjen. :-(
Kände verkligen den där "icke-förståelsen" osa ut...
Den förståelsen när man har en diagnos av ett funktionshinder och man försöker förklara och istället får höra att man bara fokuserar på problemen.
Har man aldrig varit "där" så tycker jag man ska respektera det en annan säger om saker som hindrar i vardagen och inte försöka hitta lösningar eller argumentera emot.
För jag tror inte att någon med ett funktionshinder inte har provat det mesta liksom.
Men man har istället kommit till insikt om vad som hindrar en i vardagen och att förklara det för andra kan man många gånger mötas med total oförståelse.
Så jag kände verkligen som sagt med familjen...för jag har känt mig i den situationen många gånger.
Ja...man upprepar om och om igen hur man mår och hur allt känns och vilka hinder det medför att ha ett funktionshinder.
Men det är inte för att någon ska tycka synd om en utan det är för att försöka få folk att förstå.
Tyvärr är det många som inte vill eller kan förstå och det gör en ledsen.

Har ni läst några bra böcker?
Några bok-tips kanske?
Mitt tips till er blir Jonas Moströms böcker!
Har läst Dödens pendel, Svart cirkel och håller nu på med Hjärtats Mörker.
Kvar har jag att läsa Rymd utan Stjärnor och Mirakelmannen.
Kan varmt rekommendera dom...lättlästa och riktiga bladvändare. :-)

Nej, nu ska jag gå och vila mig lite...har en HEMSK värk i övre delen av ryggen, nacken och huvudet.
Sov på fel kudde ett antal timmar inatt och det gör mig helt ledbruten. :-(
La mig igår kväll på spikmattan och märkte inte att jag av misstag lagt bort kudden jag brukar sova på.
Sen när jag tog bort spikmattan var jag så sömnig att jag bara la mig ner och somnade.
Vaknade sen och hade så ont att det var panik.
Kände mig som en döende guldfisk som står vid vattenytan och kippar efter luft...
Kunde inte ta ett ordentligt andetag själv och visste inte hur jag skulle kunna röra mig.
Så därför att jag mår som jag gör idag.
Saknar så mycket den tiden förr...när man inte var sjuk...tiden när man var frisk.
Då man fick en vanlig förkylning och sen blev bra.
Kan inte den tiden få komma tillbaka... :-(

Nej, nu mot soffan och några rader i den bra boken. :-)

Kram!