Mulen dag!

Vart tog sommaren och värmen vägen?
Borta!
Hoppas den kommer snart igen. :-)
Men något som är vackert ute nu och doftar underbart, det är syrenerna.
Oj så många barndomsminnen den doften väcker, minns somrarna på lantstället uppe i Sprängsviken några mil ifrån Kramfors.
Där doftade det fullt av syren.
Den här bilden tog jag när vi var på söndagens tipspromenad. :-)

Är så trött här att ögonen går i kors, kroppen skriker efter sömn för någon sådan blev det inte mycket av i natt.
Vet inte vad som var alltså.
Gick och la mig som vanligt och inte något konstigt med det, somnade och vaknade efter någon timme.
Kände mig jättekonstig, värk i kroppen...eller värk är fel ord...det var som ett tryck över hela kroppen.
Jag är ju mörkrädd och fast jag kände att jag egentligen behövde gå på toa så låg jag kvar i sängen, ville inte gå upp.
Hörde även som ljud ifrån hallen utanför sovrummet och jag kände mig verkligen jätterädd.
Inte så där vanligt mörkrädd som jag brukar vara utan mer verkligen LIVRÄDD.
Kunde inte förklara varför heller.
Kände till slut att jag nog ändå måste besöka toaletten så jag gick upp.
Men istället för att kila iväg fort till toa, och sen kila iväg lika snabbt tillbaka så var det sånt tryck och motstånd i hela kroppen att behöva gå upp så jag gick så sakta så sakta. Gick kanske egentligen inte sakta men det kändes som jag gjorde det.
Ni vet när man känner sig så där rädd så man inte kan röra sig...så kändes det.
Jag kände mig iakttagen och när jag väl kom tillbaka till sängen igen förstod jag att det här går inte, jag var tvungen att tända lampan.
Tände och tog fram en bok för att försöka lugna mina nerver.
Jag som aldrig annars vill tända lampan eller läsa en bok så där för när jag ska sova blir jag ju pigg av en massa ljus och intryck, men jag visste inte hur jag annars skulle kunna slappna av.
Läste ett bra tag och kände till slut hur ögonlocken blev tyngre och då släckte jag fort och somnade.
Men då var klockan efter 3.00 på natten...
Sen ringde klockan vid 7.15 och då var jag mer död än levande kände jag.
La mig på spikmattan för värken i kroppen, kändes som om jag under natten blivit överkörd eller något. :-(
Helt plötsligt, jag vet inte riktigt och kan inte förklara vad som hände.
Men kroppen bara tar ett djupt andetag in genom näsan, styrde det inte själv.
Och då känner jag en doft jag inte känt på en massa år...min farmors parfym.
Den känns så tydligt!
Jag minns hur min farmor brukade dutta lite av den här parfymen på en liten bomullstuss och lägga den innanför bh:n så det skulle lukta gott lite längre.
Vad ska jag tro om min natt och min morgon?!?!?!?!?
Kändes som om det inte var bra energier här på natten men sen på morgonen så kom min farmor med bra energier för att tala om att allt var bra.
Ja, jag förstår om ni på allvar tror att nu har hon blivit tokig men jag tror ju på att det finns en "ande-värld", en andra sidan där våra själar kommer när vi dör.
Ja, vad som än var under natten och morgonen så gjorde det mig väldigt trött.
Jag hoppas jag ska få sova i natt.
Men fick även veta att det är fullmåne på gång och då innan brukar det vara lite si och så med sömnen.
Påverkas ni av fullmåne?

Igår var jag på utvecklingssamtal med Jonathan.
Allt såg bra ut och dom nationella proven hade han klarat jättebra.
Hans favoritämnen är historia, religion och bild.
Och det märktes för där jobbar han på bäst.
Det enda som vi ska åtgärda är gymnastiken, han har mycket värk i handleder, fotleder och knän så han har inte kunnat delta i den vanliga gymnastiken utan har fått göra andra saker istället.
Men det ska vi se mer till vid nya terminsstarten.
Nu är det ju snart sommarlov.
Ser fram emot att barnen får sommarlov för då blir det sovmornar.
Det behöver jag känner jag. :-)

Den 5 juni ska jag förresten till Arbetsförmedlingen...vet inte riktigt vad jag ska göra...något möte.
Det är förresten inte på arbetsförmedlingen utan på Hotell Ronja vi ska ha mötet.
Får veta mer när jag kommer dit vad som är på gång och hur mycket tid och timmar det innebär.
Vet inte riktigt hur mycket jag klarar av och har så svårt att sätta gränser.
Jag känner ju ofta att jag lyssnar mer på vad folk förväntar sig av mig än lyssnar på vad min kropp säger.
Ska försöka bli lite bättre på det.
Vet ju inte ens vad jag ska göra ännu så när jag vet det så får vi utgå från det och försöka klara av det på en nivå som gör att jag ska orka med.
Vet att min värk vissa dagar gör att jag inte ens kommer iväg ut men såna dagar hoppas jag man får vara hemma på.
För när värken kickar igång och nacken och huvudet säger ifrån, då är jag inte social och tänka en tanke klart går inte.
Det jag ska gå tror jag berör andra som är i liknande situation, alltså såna som varit långtidssjukskrivna så jag hoppas det är så med.
För jag vet att tempot friska människor har, det klarar jag inte med.
Då blir jag stressad och försöker hänga med i det och istället tömmer jag mig helt på energi.
Med den sjukdom jag har så får jag ju inte ny energi på samma vis som en frisk människa får, det tar tid att återhämta det man gjort av mig.
Och jag behöver hushålla med den energi jag har så man klarar det mest viktiga här i livet, vardagen talar jag om.
Just idag är en sån dag när jag inte skulle orkat gå iväg någonstans och deltagit i aktiviteter om jag haft såna.
Idag är en sån dag när det känns som om livet kommit ifatt en och man måste stanna upp och bara vara.
Ja, hur kom vi in på det nu då när jag skrev om något jag ska börja på ihop med Af...vet inte...men jag är allt lite orolig för att trilla dit igen där jag var 2006.
Det året då allt rasade i mitt liv och det tog ungefär 3 år att kämpa sig upp igen.
Har man det bakom sig så blir man rädd för man vill aldrig hamna där igen.
Vara så sjuk att allt bara rasar...det är något man inte önskar någon.
Ska försöka ta det lugnt och i min takt, går det för fort och är för många intryck...då säger jag ifrån.
För det finns ju bara en av mig och jag är viktig.
Ska tänka så blir det nog bra. :-)

Nu ska jag sätta mig ner med Alva och göra lite läxor.
Tror det är matte och ev. svenska...ska kolla.
Svenskan fixar jag men matten är det lite värre med.
Jag och matte är lika med big katastrof, no no no.
Om man säger som så, när jag gick i skolan så fick man välja allmän eller särskild matte.
Allmän var den lätta och den valde ju jag.
Klarade inte av den heller men p.g.a att jag var där på lektionerna så fick jag en 2:a i betyg.
Annars hade jag fått en 1:a.
Det säger nog det mesta. ;-)
Då finns det roligare saker än den där matten, tyckte jag då och tycker jag nu med. *ler*
Nej, nu lite läx-läsning!

Kram