Vad bra det går med bloggandet...eller något sånt. Skriver när andan faller på och det har den inte gjort det senaste. Skriver ju mycket denna blogg för att själv kunna titta tillbaka och se vad man gjort och så där. Sen är det ju alltid kul att ni läser här inne med och även skriver en kommentar ibland. :-)
Nu har barnens sommarlov tagit slut.
Jag brukar längta och vänta till deras första skoldag men inte den här gången.
Det kändes vemodigt deras första skoldag åter igen och även så klart spännande då det är mycket nytt i år.
Teddy har både lyckats få godkänt i engelska och fått en gymnasieplats så numera går han 1:a året på Samhäll Media & kommunikation.
Stolt mamma att han klarade det och kom in. :-)
Jonathan börjar 7:an så för honom är det första året på högstadiet med nya lärare och kamrater.
Och Alva börjar 6:an och hon har nya lärare hon också.
Nu är dom inne på sin tredje dag och idag skulle Alva bl.a ha sin första tyskalektion.
Spännande att höra hur det gått sen när hon kommer hem. :-)
Vi är redan i augusti och denna månad har jag bävat lite inför...känner en klump i magen och vet att vad jag än gör kan saker och ting inte förändras hur gärna jag än vill.
Dagen kommer snart...mycket snart...dagen då allt för 1 år sen gjorde att livet aldrig mer blir detsamma som förut.
Dagen den 24 augusti 2011 då Camilla dog...
Nu är det snart 1 år sen...och det går ännu inte att förstå att hon är borta för alltid.
Eller förstår gör man väl på ett vis men samtidigt inte.
Svårt att förklara.
Man önskar så att allt sett annorlunda ut.
Nu när jag blundar så ser jag så mycket från dessa dagar, veckor, månader som detta hände som jag önskar att det aldrig behövt finnas där innanför ögonlocken.
Man vill inte att någon ska uppleva så mycket smärta som hennes familj fått uppleva, man vill inte se människor i sorg...man vill inte se sina barn bryta ihop och gråta hjärtskärande tårar.
Försöker tänka på dom fina minnena men dom gör ju fortfarande så ont då man i samma tanke tänker att det inte blir några såna minnen mer för och med Camilla.
Tårarna rinner när jag skriver så det är mycket kvar inom sig som behöver arbetas med.
En dag hoppas jag på att kunna tänka tillbaka på henne utan att det ska göra så ont, men den dagen är inte nu men jag tror att den kommer finnas där i framtiden.
Vi har planerat att gå till kyrkogården till hennes plats med en blomma den 24 augusti.
Kommer kännas tungt för vad mycket roligare det varit att veta att hon skulle vakna upp till en födelsedag istället för att vara död.
Hon skulle fylla 20 år den 13 september i år om hon fått leva.
Nu hann hon inte ens fylla 19 år. :-(
Den 27/8 ska vi börja med våra "måndags-träffar" igen.
Vi ska börja med att besöka Evas grav...känns ju också så konstigt.
Hon ska ju liksom vara med på våra träffar och inte vara död.
Kommer nog kännas lite konstigt så där på första träffen igen men samtidigt ska det bli skönt att ses igen och prata och vara som "vanligt".
För när vi setts nu under sommaren så har det ju varit på Evas begravning och om man stött på varandra på stan.
På fredag åker vi också till Blekinge, skulle kommit iväg vid flera tillfällen men det har inte blivit.
Både barnen och jag ser fram emot att åka dit. :-)
Vi har ju inte kommit iväg någonstans någongång under sommaren så det ska bli så skönt att åka iväg, fly vardagen lite eller hur man ska säga.
Slippa disk, matlagning, tvätt, dammsugning, plock och allt sånt där som man jämt gör.
Ska bli härligt!
Igår var jag på massage, äntligen.
Det var så välbehövligt.
Har haft så ont och det har stuckit och domnat bort i händerna av värken som kommer från rygg upp i nacken.
Redan igår så kände jag en lättnad och även om jag har mycket värk kvar så gjorde den där massagen massor.
Jag känner mina händer ordentligt igen och jag har faktiskt inte tappat något än idag. *ler*
Vet att man skulle behöva ofta få massage men det kostar ju en del så man drar sig inför det.
Men nu var läget som sagt panikartat.
Jag vet ju att det hjälper när jag väl varit där. :-)
Alvas ridskola har börjat igen och hon verkligen älskar hästar.
Det har kommit lite nya ridskole-hästar och en av dom blev Alvas favorit, Kasper.
Här ett fint kort på dom båda.
Nu ska jag ta lite lunch och fortsätta i den boken jag läser just nu, Vattenänglar av Mons Kallentoft.
Gillade inte riktigt hans böcker tidigare (några av dom men inte den senaste, Den femte årstiden).
Men vill ändå läsa och se om den här kanske är bättre.
Nu skriver han om dom fyra elementen istället för årstider.
Vattenänglar är den första och sen ska det bli om luft, eld och jord.
Kul med böcker!
Även om jag blir väl påmind om att jag skulle behöva besöka optikern, synen är inte vad den borde vara och det blir besvärligare och besvärligare.
Hmmmm...säkert ett ålderstecken eller något sånt dumt. ;-)
Ha en fin dag!
Kram
Nu har barnens sommarlov tagit slut.
Jag brukar längta och vänta till deras första skoldag men inte den här gången.
Det kändes vemodigt deras första skoldag åter igen och även så klart spännande då det är mycket nytt i år.
Teddy har både lyckats få godkänt i engelska och fått en gymnasieplats så numera går han 1:a året på Samhäll Media & kommunikation.
Stolt mamma att han klarade det och kom in. :-)
Jonathan börjar 7:an så för honom är det första året på högstadiet med nya lärare och kamrater.
Och Alva börjar 6:an och hon har nya lärare hon också.
Nu är dom inne på sin tredje dag och idag skulle Alva bl.a ha sin första tyskalektion.
Spännande att höra hur det gått sen när hon kommer hem. :-)
Vi är redan i augusti och denna månad har jag bävat lite inför...känner en klump i magen och vet att vad jag än gör kan saker och ting inte förändras hur gärna jag än vill.
Dagen kommer snart...mycket snart...dagen då allt för 1 år sen gjorde att livet aldrig mer blir detsamma som förut.
Dagen den 24 augusti 2011 då Camilla dog...
Nu är det snart 1 år sen...och det går ännu inte att förstå att hon är borta för alltid.
Eller förstår gör man väl på ett vis men samtidigt inte.
Svårt att förklara.
Man önskar så att allt sett annorlunda ut.
Nu när jag blundar så ser jag så mycket från dessa dagar, veckor, månader som detta hände som jag önskar att det aldrig behövt finnas där innanför ögonlocken.
Man vill inte att någon ska uppleva så mycket smärta som hennes familj fått uppleva, man vill inte se människor i sorg...man vill inte se sina barn bryta ihop och gråta hjärtskärande tårar.
Försöker tänka på dom fina minnena men dom gör ju fortfarande så ont då man i samma tanke tänker att det inte blir några såna minnen mer för och med Camilla.
Tårarna rinner när jag skriver så det är mycket kvar inom sig som behöver arbetas med.
En dag hoppas jag på att kunna tänka tillbaka på henne utan att det ska göra så ont, men den dagen är inte nu men jag tror att den kommer finnas där i framtiden.
Vi har planerat att gå till kyrkogården till hennes plats med en blomma den 24 augusti.
Kommer kännas tungt för vad mycket roligare det varit att veta att hon skulle vakna upp till en födelsedag istället för att vara död.
Hon skulle fylla 20 år den 13 september i år om hon fått leva.
Nu hann hon inte ens fylla 19 år. :-(
Den 27/8 ska vi börja med våra "måndags-träffar" igen.
Vi ska börja med att besöka Evas grav...känns ju också så konstigt.
Hon ska ju liksom vara med på våra träffar och inte vara död.
Kommer nog kännas lite konstigt så där på första träffen igen men samtidigt ska det bli skönt att ses igen och prata och vara som "vanligt".
För när vi setts nu under sommaren så har det ju varit på Evas begravning och om man stött på varandra på stan.
På fredag åker vi också till Blekinge, skulle kommit iväg vid flera tillfällen men det har inte blivit.
Både barnen och jag ser fram emot att åka dit. :-)
Vi har ju inte kommit iväg någonstans någongång under sommaren så det ska bli så skönt att åka iväg, fly vardagen lite eller hur man ska säga.
Slippa disk, matlagning, tvätt, dammsugning, plock och allt sånt där som man jämt gör.
Ska bli härligt!
Igår var jag på massage, äntligen.
Det var så välbehövligt.
Har haft så ont och det har stuckit och domnat bort i händerna av värken som kommer från rygg upp i nacken.
Redan igår så kände jag en lättnad och även om jag har mycket värk kvar så gjorde den där massagen massor.
Jag känner mina händer ordentligt igen och jag har faktiskt inte tappat något än idag. *ler*
Vet att man skulle behöva ofta få massage men det kostar ju en del så man drar sig inför det.
Men nu var läget som sagt panikartat.
Jag vet ju att det hjälper när jag väl varit där. :-)
Alvas ridskola har börjat igen och hon verkligen älskar hästar.
Det har kommit lite nya ridskole-hästar och en av dom blev Alvas favorit, Kasper.
Här ett fint kort på dom båda.
Nu ska jag ta lite lunch och fortsätta i den boken jag läser just nu, Vattenänglar av Mons Kallentoft.
Gillade inte riktigt hans böcker tidigare (några av dom men inte den senaste, Den femte årstiden).
Men vill ändå läsa och se om den här kanske är bättre.
Nu skriver han om dom fyra elementen istället för årstider.
Vattenänglar är den första och sen ska det bli om luft, eld och jord.
Kul med böcker!
Även om jag blir väl påmind om att jag skulle behöva besöka optikern, synen är inte vad den borde vara och det blir besvärligare och besvärligare.
Hmmmm...säkert ett ålderstecken eller något sånt dumt. ;-)
Ha en fin dag!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar