November

Jag minns att min farmor alltid tyckte november var årets tristaste månad och jag måste säga att jag förstår nu hur hon menade.
Det är mörkt och man saknar sommaren och man längtar till vintern.
December brukar alltid komma som en lättnad efter november, dels är det så fint med alla juldekorationer och julbelysning och så brukar det ju komma lite snö som lyser upp lite.
Även solen brukar vilja titta fram lite mer i december än i november.
Och i december så vänder det ju även och vi går mot ljusare tider.
Men nu har ju redan halva november gått och i den takt som tiden går så är vi snart i december.
Jag längtar efter att ta fram adventspyntet som i det här huset alltid kommer fram minst en helg innan advent.
Anledningen till det är att jag har två barn födda just i adventsmånaden och då brukar jag vilja ha allt pyntat och klart så man kan fokusera på kalas istället. :-)
Sen längtar jag till 1 december för då börjar ju julkalendern igen.
Blir så nostalgisk när dom ska visa nya avsnitt av Mysteriet på Greveholm, vet hur mysig jag tyckte den var när den kom.
Man tänker även tillbaka på tiden när dom äldsta var små och då får jag en tår i ögat.
Det var tider det! :-)

Tiden bara rullar på och jag känner att jag inte riktigt hinner med.

Har varit för mycket av allt och vissa dagar vill jag bara sitta ner och sätta skygglappar på mig.

Alltså inte gömma mig för allt utan mer bara blunda för alla intryck och denna karusell som snurrar på för fort. 

Så lite tar så mycket på mig och jag önskar av hela mitt hjärta att jag klarade av mer än jag gör men tyvärr så  säger kroppen ifrån direkt.

Så lite som kan ta så mycket energi.

Bara t.ex vardagssysslorna, diska en kvart gör att jag måste vila sen efteråt.

Värken i kroppen har också blivit värre och stressen inombords, vissa dagar vill jag bara gråta.

Man vill vara "normal" och klara och orka av saker som vanligt, som man gjorde förut.

Vet att jag med all säkerhet är där jag är idag just p.g.a att man tidigare bara körde på och inte lyssnade på kroppens signaler.

Vet när jag blev "sjuk" eller vad man ska säga, det var 2002 som inte något ville fungera längre. Men ändå väntade jag ändå i flera år innan jag sökte läkare.

Varför är man så dum egentligen...man vill inte störa eller vara till besvär...hmmmm...dumt huvud får kroppen lida för finns ett uttryck och det stämmer rätt bra tycker jag.

Bjuder på några vackra höstbilder, nu har ju nästan alla löv ramlat av från träden så nu är det mer grått ute.

Även första snön har ju varit, den kom den 25/10 i år. :-)

Längtar till det kommer mer och att det lägger sig ordentligt, hoppas snart. 

Läste en sak på en annan blogg idag som lät lite skrämmande men det är ju faktiskt så det är.

Och det är att alla dom dagar under året som vi ser och passerar, något av dessa datum under dessa 365 dagar som passerar varje år...är det datum vi någon gång ska dö.

Så har jag inte tänkt på det.

Man vet ju att det är så men ibland blir det lite mer svart på vitt.

Kram